Jag har haft lite svårt att röra mig sen i början av helgen. Det visade sig vara en cysta på svanskotan som jag först trodde var en vanlig finne. De har klämt, skurit och pressat och jag har skrikit, svurit och gråtit. Plåstrad svanskota som mer eller mindre ser ut som att jag plåstrat ihop båda skinkorna. I väntrummet har Micke väntat och gett mig alvedon och varit världens bästa stöd! Nu har jag ett litet litet plåster kvar och kan gå normalt, sitta ner och ligga ner utan att det gör något som helst ont. Ååååå det är så jävla skönt i tell yah! Imorgon ska jag träffa farmor!
