Lasses bästa skiva spelas nästan för högt tycker pappa och rummet är för stökigt för allt och ingenting. Förkyldningen gör mig lite schizo, som jag var tvungen att googla på. Förstörda havreflan och fult skurna chokladsnittar. Och hon skriver bara om frihet. Är det verkligen du? Det är nästan perfekt. Alla måsten och för lite tid. Alla drömmar och paniken som sakta kryper in under den bleka vinterhyn med fett och etikett. Det är fria vägar ut. Och den lilla pojken blir ensam kvar. Han pratar gärna sönder alla torra gråa nätter. Med sig själv.

Dränkta kärlekar i kaffesumpar med bara telefonnummer kvar och det börjar bli vinter. Här finns ingen mera lärdom om blommor och fucking jävla bin. Dom ligger döda och begravda. Och jag vet att du sett hur jag går ensam genom livet. Och du vet att jag sett hur du går ensam genom livet. Genom plast och neon.